Att resa är som att färdas i en cirkel, platsen man startar från kommer man alltid tillbaka till.
Kunicki stannade i bilen precis som hans fru sa åt honom att göra. Frun och deras son skulle strax komma tillbaka men de gjorde de inte.
Flygplatser har blivit som städer med allt de erbjuder sina besökare under deras vistelse.
Hur ska man preparera mänsklig vävnad på bästa sätt?
Josefina Soliman vill ha sin fars uppstoppade kropp som Frans I kejsare av Österrike har i sin ägo.
Att beskriva den här boken är inte lätt. Det finns en rödtråd i boken men ibland känns den tråden extremt tunn och mer eller mindre osynlig. Mitt första intryck var att det här är en väldigt underlig bok och det intrycket hängde med genom hela boken. Det här var inte en bok som jag kunde sitta och läsa i någon timme utan det blev runt trettio sidor per gång. Alla böcker består av ord och den här är inget undantag men det kändes som om varje mening var något att tänka på. Inte för att allt var djupt och svårt utan för att boken är konstig. Ibland kan jag känna att en bok får mig att känna mig korkad för att jag verkligen inte förstår storheten i den. Den här boken kan jag inte säga att jag förstår helt men den fick mig aldrig att känna mig korkad. Jag tror inte att jag kommer att läsa mer av författaren men jag är glad att jag läste den här boken.
Läsvärd. En bok som jag inte riktigt förstår men jag ser storheten i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar