När Iris föräldrar beslutade sig för att flytta från deras hus på Ekerö valde de att behålla huset istället för att sälja det. Efter en tid valde Iris faster Irma att flytta in i huset och så var det i många år. Nu har faster Irma avlidit och Iris tar på sig att åka till huset och röja ur och göra det redo för försäljning. Att komma tillbaka till huset Iris växte upp i väcker minnen och när hon hittar en del saker som Irma lämnat efter sig börjar Iris fundera över allt som hände i hennes barndom.
Det händer inte så mycket i den här boken och en del saker som händer är väldigt ologiska för mig. Om en person skulle hota mig med sina hundar skulle inte jag vara så pigg på att umgås med den personen och ha en trevlig kväll. Det är kanske bara jag som känner så. Händelserna i barndomen trodde jag skulle vara mer spännande än de var. Allt runt faster Irmas foton kändes lite för långsökt. Det här var ingen bok som jag var nyfiken på hur den skulle sluta för den lyckas aldrig väcka min nyfikenhet. Jag har svårt att tänka mig att jag kommer att läsa någon mer bok i serien om Iris Bure
Inte läsvärd. Lite för seg och Iris åker mest runt och badar.