Det var många år sedan som Olof såg sitt barndomshem senast. När han befinner sig i närområdet på ett jobbuppdrag kan han inte låta bli att köra till huset. På utsidan av fasaden ser Olof vatten som rinner och han går till nyckelgömman, tar fram nyckeln och låser upp ytterdörren. Han ser att vattnet rinner från badrummet, öppnar dörren och hittar sin far död i duschen. Första tanken är att ta sig därifrån så fort som möjligt men en man har sett honom och plötsligt säger Olof att hans far Sven är död. Mannen känner igen Olofs namn och ringer larmcentralen. Olof som har ett förflutet som gör att alla tror det värsta om honom känner sig fångad.
Historien känns till stor del trolig och människors förflutna som avslöjas bit för bit bidrar alltid till att spänningen byggs upp. Ett minus vill jag ändå ge för slutet, jag hade önskat att en person hade fått stå till svars för sitt agerande och fått ge en förklaring. Naturbeskrivningarna bidrar till att läsaren får en förståelse för människorna och deras livsmöjligheter. Polisen Eira var en karaktär som jag gillade och hennes relation med sin mor och bror bidrog till att hon kändes mer mänsklig
Läsvärd. Jag ville läsa boken till sista sidan så jag måste säga läsvärd