Kriminalkommissarie Erika Foster jobbar numera på polisstationen i Bromley. Tidigare händelser gjorde att hon blev förflyttad och att hitta sina nya plats bland nya kollegor har inte varit lätt. Fallet Erika jobbar med handlar om att sätta fast en knarklangare och knarklangarens fru har avslöjat för polisen att det ska finnas droger på botten av ett stenbrott. Dykare från polisen söker igenom stenbrottet medan Erika Foster väntar på att de ska hitta något. Knarklangarens fru visar sig ha rätt information och dykarna får upp en vattentät behållare. Utöver den hittar dykarna något annat som de tar med sig upp. Ett fyrkantigt plastskynke omvirat med rostiga kedjor får dykarna upp och det som finns inuti är ett litet skelett. Erika ska ha fullt upp med ärendet med knarklangaren men hon kan inte släppa att någon sänkt en liten kropp i stenbrottet.
Det här är tredje boken om Erika Foster och den här serien blir bara bättre. Jag tror inte att det skulle vara några problem med att enbart läsa den här boken men för att få hela bilden så tycker jag att man ska läsa de två tidigare böckerna. Erika såg jag först som en blek figur men hon behövde några böcker för att komma till sin rätt. Hon är en karaktär som agerar efter sitt eget samvete och det krockar ibland med vad hennes överordnade anser är rätt. Böcker där lösningen är klurigare än jag hade trott får alltid ett extra plus och slutet i den här hade jag inte gissat mig till. Robert Bryndza har ett lätt och rakt språk, fokuset ligger på helheten och inte detaljerna. Ibland hade jag nog önskat lite mer beskrivning av miljöerna men det är även rätt skönt med en bok som inte drunknar i detaljer.
Läsvärd. En serie som växer för varje bok