Näktergalen av Kristin Hannah

1939 lever Vianne Mauriac, hennes make Antoine och deras dotter Sophie strax utanför samhället Carriveau i Frankrike. Viannes barndom var lycklig till hennes mor avled och fadern skickade iväg Vianne och hennes syster Isabelle. Vid sjutton års ålder var Vianne gift och hade eget hem medan Isabelle var sju år och utan en fast punkt i tillvaron. När kriget kommer närmare och närmare gör Vianne sitt bästa för att blunda för det. Dagen när Antoine blir inkallad till militärtjänst går det inte att blunda längre.
1940 i juni har tålamodet tagit slut hos Madam Dufours, det går helt enkelt inte att träna Isabelle till att bli en väluppfostrad ung kvinna. Antalet skolor som Isabelle redan avverkat är en ansenlig mängd och nu vid 18 års ålder så finns det inte mycket hopp kvar. Efter att ha blivit utkastad från skolan åker hon till sin far i Paris. Med tyska plan som flyger över är det inte en säker plats och fadern skickar Isabelle till sin syster Vianne. Systrarnas olikheter märks bland annat i hur de hanterar att tyskarna kommer till deras by. Vianne menar att det bästa är att inte låtsas om dem och hoppas att vardagen snart ska återvända medan Isabelle menar att motstånd är det enda rätta.

Även om det här är en roman så tar den upp på ett bra sätt hur mycket kvinnor i motståndsrörelsen gjorde under andra världskriget. Vardagslivet med svält och den alltid närvarande rädslan beskrivs så att det går att känna misären. Olikheterna och likheterna mellan Isabelle och Vianne driver berättelsen framåt och deras olika anledningar till hur de agerar gör bägge mer levande. Varje gång som jag läst någon bok om hur människor agerar under krig funderar jag på hur jag själv skulle ha agerat och konstaterar oftast att jag nog hade tillhört den tysta skaran som är för fega för att göra något. Jag uppskattade den här boken för att visar vilken styrka en del människor besitter.

Läsvärd. En bok om stor styrka som kommer i olika form och vad det leder till

Näktergalen finns på Adlibris och Bokus