Tre timmar av Anders Roslund

I bårhuset på Södersjukhuset upptäcker en obduktionstekniker att antalet avlidna är fel. Det finns ett lik för mycket oavsett hur många gånger som de räknar de avlidna. För att försöka få veta varför kontaktar obduktionsteknikern polisen och det blir Ewert Grens som får åka till bårhuset. Den avlidna har inga personliga ägodelar på sig och verkar inte finnas i några register eller vara efterlyst i Sverige eller utomlands. När ytterligare en avliden dyker upp på bårhuset blir det hela bara ännu underligare och Ewert beslutar sig för att kalla in hundförare för att spåra varifrån liken har kommit.

Jag hade inte så höga förhoppningar på den här boken eftersom folk överlag har varit positiva till den. Oftast är det så att det folk hyllar tycker jag är skit. Efter att ha läst den förstår jag varför människor hyllar Tre timmar. Ewert blir mer mänsklig och den här boken är spännande. Mycket action, värme mellan människor och svårigheter att reda ut vad som är viktigt i livet. Fast jag tycker att det är sorgligt att det inte blir några fler böcker av Roslund & Hellström så är jag tacksam för att Roslund fortsätter att skriva. Jag ser fram emot fortsättningen oavsett om den kommer att heta 3 dagar/3 veckor/3 månader/3 år eller bara tre.

Läsvärd.
Tre timmar finns på Adlibris och Bokus

2 kommentarer:

  1. Jag brukar också tycka hyllade deckare är skit (eller rättare hyllade svenska deckare...), men läste av en slump "Björndansen" av Roslund &Stefan Thunberg, möjligen en av de bästa böcker i hardcore thriller kategorin jag läst. Greppade därför girigt "Tre timmar" hos den lokale bokhandlaren, började läsa och tyckte det var...skit. AR prickar alla fel: -Äldre polis o utredningsansvarig som är allmänt vresig men har ett hjärta av guld nånstans längst in (den har ni väl aldrig stött på förut?). -Legosoldat som varvar prickskytte i Niger med vardagspussel o familjeliv i villa i Enskede, äldste sonen verkar visst lite disharmonisk men det gick bra på engelskaprovet, höga mobilräkningar blir det. -En miljöskildring av Afrikanska miljöer som är så detalj- och atmosfärfria som det blir när författaren inte ens orkar försöka fånga essensen av de platser han påstår sig skildra -Walkover när det gäller att skildra hard-core realia (vapen, fordon, taktiska dispositioner, mm, mm) som är en nödvändighet om man vill skriva sånt här. Några få gör det enkelt för sig genom att skriva utifrån egen gedigen erfarenhet av "legitimt" våldsutövande (Andy McNab och en del fd poliser vars namn jag inte kommer på), andra fixar det ändå med trovärdighet (personliga favoriter: Gerald Seymour, Frederick Forsyth back in the day),långt fler lyckas halvbra. AR försöker inte ens, trots att han tackar militärligans ledare Calle Thunberg för hjälp med beskrivningen av diverse våldsamheter -Några rosenkindade svenska polisungdomar som ömsom andäktigt lyssnar på Evert Grens djupsinnigheter, ömsom försöker förhindra att han ådrar sig en hjärtinfarkt, tänk GW:s senare polisromaner -och mycket mer i samma stil
    Jag fattar att blogginnehavaren och många andra gillat den här boken, och min åsikt är naturligtvis inte mer värd än någon annans, men jag är bara så frustrerad över att ha spenderat 149 pix och sett fram emot ett antal timmars mysig spänningsläsning, bara för att av hygienskäl se mig tvingad att låta hela företaget sluta i hushållssoporna (för sopsortering o pappersåtervinning givetvis, jag är med Greta, hoppas hon inte är släkt med Calle)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så olika det är. Jag tyckte att Björndansen var skit. Det är nog det som är så positivt med böcker, det går utmärkt att ha olika åsikter och oftast finns det någon som uppskattar det man själv tycker är skit. Jag förstår att det blir extra surt att läsa en dålig bok när man har betalt för att bli plågad. Du får göra som jag gör nämligen att låna på biblioteket

      Radera