fredag 15 december 2017

Fattiga som de voro. Berättelsen om Stor-Nila, Lill-Docka och andra människor i Lappmarken under 1800-talet av Birger Ekerlind

Stor-Nila och Lill-Docka gifte sig 1846 på vintermarknaden i Lycksele. De levde som andra samer och flyttade med sina renar. Renarna de ägde räckte för att ge dem försörjning även om det på intet sätt var ett lätt liv. Det hela ändrade sig drastiskt 24 november 1848 när Stor-Nila och en man vid namn Sven Sjulsson blir osams. Deras bråk slutar med att Sven blir allvarligt skadad och värre kommer det att bli.

Boken är intressant för att man som läsare får följa personer som har levt. Däremot har jag väldigt svårt att förstå varför författaren hittar på händelserna som skildras på sidorna 60-61. Det är inget som bidrar till historien/boken och jag har svårt att se varför man väljer att hitta på något sådant. Hade jag på något sätt varit släkt med den namngivna personen som blir utsatt för händelsen i boken så skulle jag inte ha varit glad. Jag har inga problem med att man skriver en bok om personer som har levt och broderar ut deras liv lite men då brukar det i vanliga fall inte handla om några stora händelser som kan påverka en människas liv.
Om jag ska bortse från den stora invändningen som jag har så uppskattade jag ändå boken. Stor-Nila och Lill-Dockas liv var en lång kamp och sättet det hela slutade på är bara tragiskt

Läsvärd
Fattiga som de voro verkar inte gå att få tag på ny längre

2 kommentarer:

  1. Sitter och googlar Stor-Nila som var min farmors farfars farbror och nog upprör det alltid att författaren tar sig frihet att lägga till sådana hemskheter helt ur tomma intet. Deras liv var tufft och fascinerande och tyvärr är det inte bara en som ser en möjlighet både att profitera och smutsa ned på samma gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår helt att det inte är roligt när människor hittar på händelser om ens släktingar. Att visa respekt för de döda och de levande borde inte vara så svårt

      Radera