Dränkt av Frida Andersson Johansson

Fotot är på ån som finns här i närheten och tänker man vatten och skog går det att koppla bilden till händelser i boken.
På vägen hem från jobbet ser Unn ett par som står och hånglar. Det är något med mannen som får henne att titta lite extra på honom. När hans blick tittar på Unn känner hon en underlig känsla, det känns som om han vet allt om henne. Det visar sig att han bor en bit bort och något gör att hon inte får honom ur sitt huvud.
Unn har inte haft det lätt under sin uppväxt, hon har växt upp med sin mor som lider av vanföreställningar och som upprepade gånger försökt att ta livet av sig. Skräcken som Unn lever med är att hon ska bli som sin mor och när hon upplever något som inte borde vara verkligt är hon rädd att hon har blivit galen.

Det som fick mig att läsa den här boken var att det skulle vara Nordisk folktro och mytologi inblandad i den. Nu är det en del av det i boken men det var inte så läskigt som jag hade önskat. Det beror kanske på att skog inte är någon läskig miljö för mig. Myrar och liknande har jag klafsat runt på många gånger och vilda djur hör skogen till och skrämmer mig inte. Det finns så många områden i naturen som kan vara trolska och lite skrämmande och jag tycker inte att författaren lyckas förmedla det. Boken är bitvis skrämmande och spännande, den börjar på ett väldigt lovande sätt men den lyckas inte hålla den nivån genom hela boken. Den är inte dålig men det är ingen bok som jag kommer minnas.

Läsvärd
Dränkt finns på Adlibris och Bokus

2 kommentarer:

  1. Jag är utpräglad stadsbo och skogen skrämmer mig en smula. Kan vara en bok för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det nog. Jag tror att det är en bok som blir mer läskig om man bor längre bort från naturen

      Radera