Kåda av Ane Riel

Liv lever ett isolerat liv på ön Hovedet med sina föräldrar. Det finns inga andra på ön och så trivs dem. Av sin far har Liv fått lära sig hur man skaffar mat och av sin mor har hon fått lära sig att läsa och skriva. Några andra barn träffar inte Liv om man inte räknar med hennes avlidna tvillingbror som hon pratar med. Med tiden har det kommit fler och fler prylar till deras hem och deras yta att bo på krymper. Livs mor märker inte så mycket av det för hon har blivit så pass stor att hon inte längre kan röra sig.

Den här boken börjar på ett udda sätt och så fortsätter det. Jag tror inte att den här boken hade fungerat så bra om världen på Hovedet hade skildrats genom en vuxens ögon. Tack vare att man får se allt genom Livs ögon så visas misären upp på ett sådant sätt att det ändå blir lite lekfullt. Att det handlar om misär är tydligt och på ett sätt blir det ännu värre eftersom Liv inte vet om något annat. En del händelser i boken är så udda och obehagliga att jag reagerade och det krävs det ganska mycket för. Slutet på boken kommer jag nog inte att glömma i första taget. Efter att ha läst den här boken kommer jag nog att se kåda på ett annat sätt men jag känner inget behov av att nyttja den på sättet som den används i boken. Hade jag känt någon impuls att prova på det hade det varit illa.

Läsvärd. Konstigt, obehaglig och riktigt bra

Kåda finns på Adlibris och Bokus