Seriemördare och psykopater: möten med världens värsta brottslingar av Christopher Berry-Dee

 När jag väljer att läsa en bok förväntar jag mig att titeln ska spegla innehållet om det är en tydlig titel. Den här boken speglar inte alls innehållet. Om det nu förekom några samtal med psykopater och vildar (min översättning av den engelska titeln) så missade jag det helt. Författaren har med några korta citat av mördare men annars går boken mest ut på att författaren hyllar sig själv. Han är så modig som vågar möta mördare ensam i besöksrum(?) i fängelse och han vågar till och med träffa mördarna utan att de har handfängsel. Han gör sina egna hobby psykolog bedömningar av fångar han mött och fångar han bara läst om. Författaren tycker tydligen väldigt mycket om alla andra böcker som han skrivit för jag tror inte att han missar i ett enda kapitel att nämna titeln på minst en annan bok av honom. Man får även tips om att det går att hitta bilder på nätet av mordplatser och mördade som omnämns i boken. Jag kände inte något behov av att googla på det men jag googlade på två kvinnliga mördare av den enkla anledningen att han beskrev den ena som vacker ett flertal gånger och den andra som ful. Varför deras utseende var viktigt insåg jag aldrig. 

Jag är mest imponerad av mig själv att jag faktiskt tog mig igenom den här boken för den är riktigt usel.

Seriemördare och psykopater: möten med världens värsta brottslingar är Inte läsvärd

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar