Blindtunnel av Tove Alsterdal

Sonja och Daniel lämnar Sverige för ett nytt liv som vingårdsägare i det som kallades Sudetenland. Gården de har köpt är lite sliten men priset var så pass lågt att det kändes som en bra affär. Daniel tar genast itu med att fixa till gården. I källaren hittar Daniel en vägg som är murad och han sätter igång med att riva den. Bakom den murade väggen visar det sig finnas en trappa och den leder ner i ett bergrum. De hittar gamla vinflaskor i hyllor och hoppet föds att vinet ska visa sig vara värt mycket pengar. Under ett annat besök nere i bergrummet upptäcker Sonja något som de missade under det tidigare besöket. På något som påminner om en bänk ligger det en kropp som måste ha tillhört ett barn med tanke på storleken.

Ibland är böckerna av Tove Alsterdal bra och andra gånger är det magplask. Det här var ett magplask. Ingen av personerna i boken väckte min nyfikenhet utan jag tyckte att alla var lika ointressanta. Jag väntade på att det skulle bli spännande någon gång men det blev det aldrig. En bok som kretsar kring en by och en vingård med en historia om konflikter och vänner som blev ovänner borde få mig intresserad. Böcker där det förflutna dyker upp som en osalig ande passar mig så bra men den här gjorde det inte. Lite lurad känner jag mig även, baksidestexten ger intrycket att det är en avsevärt mycket mer spännande bok än vad det är.

Inte läsvärd. Bleka figurer och en historia som aldrig blev spännande

Blindtunnel finns på Adlibris och Bokus