Inte kan man läsa ungdomsböcker när man är vuxen

För några dagar sedan så googlade jag i avsikt att hitta lite böcker som jag skulle vilja läsa. En av böckerna jag hittade på var Apelsinflickan av Lena Kallenberg. Jag läste vad boken skulle handla om och tänkte att den nog passade mig. Sedan upptäckte jag att det var en ungdomsbok och min spontana tanke blev då att jag inte skulle kunna läsa den. Tanke nummer två blev att jag var väldigt löjligt som tänkte så. Varför skulle jag inte läsa en bok bara för att den inte riktar sig till min ålder? Så jag lånade den och nu har jag läst den.

Signe och Alice har växt upp på ett barnhem, de är inte släkt men har starka band till varandra efter livet på barnhemmet. Signe är 15år när det är dags för henne att lämna barnhemmet och ta tjänst som piga. Året är 1882 och att ta tjänst som piga är något som många unga flickor blir tvingade att göra för att klara sig. Livet som piga är ett hårt slit och när det som ej borde få ske sker rymmer Signe. Alice liv har tagit en annan vändning och hon försörjer sig som prostituerad.

Det positiva med boken är att den skildrar livet för unga kvinnor som inte har familj som kan ta hand om dem eller pengar i Sverige under åren 1882-83. Det negativa är moralkakorna som serveras. Jag hade önskat en mer nyanserad bild av både Alice och Signe. Signe känns så naiv och Alice lite för orealistiskt snäll mot Signe. Slutet känns även det lite för rosenskimrande för mig men jag läser å andra sidan mest böcker var folk har ihjäl varandra på olika kreativa sätt.

Läsvärd blir omdömet för är man i rätt ålderskategori och inte har blivit cynisk av livet så tror jag att den passar.
Apelsinflickan finns på Bokus och Adlibris

Nu blev jag glad

Upptäckte att en ny bok i Serien om avdelning Q snart kommer ut. Bara att hålla tummarna för att biblioteket köper in den. Att köpa den själv gör jag inte för jag envisas med att äga så få böcker som möjligt. En annan trevlig sak är att boken Nattmannen ligger och väntar på mig på biblioteket. Jag gillar Jörn Lier Horst böcker om William Wisting men irriterar mig på att de inte har blivit översatta i rätt ordning. Om jag hade orkat så hade jag läst dem på norska så det hade blivit i rätt ordning. Nattmannen är del 5 i serien men verkar lanseras som del 1 i Sverige, inte alls underligt...

Nä nu ger jag upp

Att jag ens lyckades läsa 156 sidor i Paranoia av Gretelise Holm imponerar på mig. Den är inte bra alls. Om någon nu mot förmodan vill läsa den så handlar det om en man som polisen misstänker har haft ihjäl sin familj och sedan skjutit sig själv. En reporter som tidigare drabbats av en psykos och nu är övertygad om att dramat med den döda familjen har att göra med någon konspiration. För att underlätta för människor som kanske vill läsa den kommer här en del av karaktärerna och deras inbördes relationer.

Karin=reporter
Katt=Karins katt
Birgitte= vän och gammal kollega till Karin
Klaus= bror till Karin och detaljhandelsmatador
Ellen=Klaus fru
Henrik= kollega till Karin
Thomas=praktikant på tidningen som hamnar i säng med Karin
Adam Lorentzen=redaktionschef
Erik Juhl=godsägare och tidningens styrelseordförande
Christoffer som sedan benämns som Werner Christoffersen=chefredaktör med ett osunt intresse för unga kvinnor

Halfdan Thor=kriminalinspektör
Bent Abildstrup=biträdande polismästare
 Wagner=polismästare
Anders Beck=rättsläkare
Lene=Anders fru
Andrea Vendelbo=advokat
Dagmar=barn till Andrea och Mikkel
Peter=Andreas bror som lever i ett förhållande med Andreas exman Mikkel

Albert Bertelsen=mannen som misstänks ha haft ihjäl sin familj
Linda= gift med Albert
Betina Bertelsen= dotter till Albert från ett tidigare äktenskap
Bitten och Kenneth Pedersen= bekanta/vänner till Albert

VL gruppen=Grupp var maktens män och kvinnor träffas


Nu är det här givetvis inte alla karaktärer som jag kommit i kontakt med under de ca 150 sidorna som jag läst men det känns som om det räcker mer än väl

Vi börjar med en bunt karaktärer

och för varje sida tillkommer det fler och fler. Efter 100 sidor är jag mer än förvirrad över vem som är vem och vad de har för relation till varandra. Jag hyser fortfarande ett visst hopp om att allt ska klarna för mig men jag är tveksam. Svårt att veta om det är min hjärna som inte är med mig idag eller om det är en rörig bok. Intressant känns det i alla fall att se om jag lyckas ta mig genom boken eller inte

Sorgmantel av Unni Lindell

Tidningsbudet får en otrevlig överraskning på morgonen. En lägenhetsdörr är öppen och på golvet ser hon att det ligger en död kvinna. Cato Isaksen och hans kollegor identifierar den döde som Ester Synnöve Lönn. När polisen inser att hon blivit hotad av sin fd man hamnar han högst upp på listan av misstänkta.

Det här är tredje boken i serien om Cato Isaksen. Den här boken är inte lika bra som de två tidigare. Själva historien känns som något som många andra författare skrivit. Nu beror nog det på att mord både i böcker och i verkliga livet ofta sker på grund av hämnd men jag hade önskat något mer oväntat av boken. Catos privatliv får inte lika stor plats i den här boken och det drar också ner läsupplevelsen för mig. Det här var en bok som hamnar någonstans mellan bra och dålig.

Läsvärd blir omdömet i alla fall.
Sorgmantel finns på Adlibris och Bokus

Domarens dårkista av Bo Severin

Det här var ännu en sådan bok som inte riktigt var som jag hade tänkt mig. Att jag valde att läsa den var för att jag tyckte att det skulle vara intressant att läsa en bok som en fd domare i tingsrätten hade skrivit. Jag uppfattade det som om boken skulle handla om en del udda fall som han dömt i och lite kuriosa. Det här är en bok som verkar vara bättre än den är.

Jag är och har alltid varit road av juridik så jag har inga problem med att hänga med i juristspråk och det är det en del av i boken. Några små roliga slutsatser finns det i boken, det var även intressant att få in inblick i hur en del domare tillsätts men det räcker inte. Att Bo Severin är missnöjd med hur hovrätterna fungerar är det omöjligt att missa att han inte heller är/var nöjd med justitieombudsmannens agerande framstår med all tydlighet. Det är inget fel med att framföra sina åsikter men för mig tar det bort mycket med behållningen av boken. Istället för att vara en intressant bok om hur en man blir domare och sedan hanterar olika mål känns det mest som en bok som går ut på att slänga skit på andra. Jag tvivlar inte på att de som får skit i boken förtjänar det men bara för att det är så blir det inte läsvärt.

Inte läsvärd
Domarens dårkista finns på Adlibris och Bokus

Grattis!

Och det får jag säga till min blogg. Upptäckte att det idag är exakt ett år sedan jag skrev mitt första inlägg här. Tiden har gått fort och det här inlägget blir nummer 192. Många böcker och åsikter har det blivit. En del konstiga kommentarer har jag fått vilket förvånat mig lite, att litteratur väcker känslor är bra men det blir lite väl underligt när en del kommentarer har försökt få mig att ändra min åsikt om böcker jag läst. Fördelen med att det är min blogg är att det är fritt fram för mig att radera kommentarer som bara irriterar mig. Den makten har jag använt mig av ibland. Nu är merparten av kommentarer jag fått vettiga och så länge som det är så tänker jag inte granska kommentarer innan publicering. Framtiden får visa om jag om ett år får skriva grattis bloggen igen eller inte

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Moa har siktet inställt på att bli skådespelare, för att kunna lyckas med det känns det som ett måste att flytta till Stockholm. För att kunna bo i Stockholm krävs det att Moa har en inkomst så hon söker jobb på äldreboendet Liljebacken. Hon får jobbet och kastas in i en värld hon inte visste något om. Det enda hon är säker på är att hon inte tänker bli som någon av kvinnorna som jobbar där.

Den här boken fastnade jag för när jag läste en bokblogg som ett bibliotek jag tyvärr inte minns hade skrivit om. Inte en bok som jag hade hittat själv och det hade varit synd. Boken fick mig att le ibland och tycka synd om de boende ibland. Jag kunde känna igen mig i hur Moa resonera om sin framtid och försöken att nå sitt mål. Alla har varit 19år någon gång och övertygade om hur deras framtid kommer se ut.

Läsvärd
Jag ska egentligen inte jobba här finns på Adlibris och Bokus