Brandgata av Ingrid Hedström

Relationen mellan Astrid och hennes förra chef Sveriges tidigare utrikesminister Agneta har i perioder varit riktigt komplicerad. Att Astrid hittade sin dåvarande make och Agneta ha sex gjorde inte saken bättre. Tiden har gått sedan dess och nu befinner de sig båda i en bil på väg till Granåkers kyrkogård. Anledningen till besöket på kyrkogården är att Agneta vill lämna blommor på sin mormors grav. När de kommer fram till kyrkogården väljer Astrid att stanna vid bilen och vänta. Efter en stund upptäcker hon att Agneta glömt blommorna så hon tar dem och går in på kyrkogården för att leta efter Agneta. När hon hittar Agneta är det redan försent att göra något. Agnetas huvud är blodigt och vanställt och det finns inget liv kvar i kroppen.
Carina Svahn har lyckats med mer i livet de senaste åren än vad hon någonsin trodde var möjligt. Bland sin avlidnes brors saker fanns det en del vhs kassetter med inspelningar från spelningar med broderns dansband. Efter att ha låtit ett företag föra över dem till usb-minnen upptäcker hon att en film är tagen samma kväll som en av hennes fd arbetskamrater blev mördad. På filmen syns den mördade kvinnan och det verkar som om en man håller koll på henne och lämnar dansstället strax efter att kvinnan lämnade.

Det här är tredje boken om Astrid och jag har läst de två tidigare. Jag gillar verkligen karaktärerna i böckerna mycket tack vare att deras liv förs framåt och utvecklas. Det är inte de mest spännande böcker som jag läst. Böckerna är en blandning av relationer,miljö och mord och den blandningen fungerar bra för mig.

Läsvärd. Charmig bok med en del spänning
Brandgata finns på Bokus och Adlibris


Jag räknar med några stavfel och annat konstigt för jag missar alltid saker när jag bloggar på mobilen

Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström

Nu har jag suttit och funderat en stund över hur jag kan skriva något om den här boken utan att avslöja för mycket av den. Det är ovanligt svårt men jag gör ett försök.

Gösta Lidelius är präst i Ore församling året 1935. Av sin kyrkoherde får han i uppdrag att besöka Signe Spjuth som vid 18 års ålder fick en son. Anledningen till besöket är att skriva ett utlåtande om pojken så att han hamnar på en sinnesslöanstalt. Pojken har hunnit bli sex år gammal och alla i familjens närhet menar att det bästa för honom är att hamna på anstalt. Gösta Lidelius delar vid den här tiden åsikten att barn med speciella behov har det bättre på en anstalt var det finns personal som är vana vid dessa barn. Den åsikten ändrar han dock med tiden.

Jag kände att den här boken var lite ojämn, det är en rödtråd genom boken och det är Gösta Lidelius. I en del delar av boken får han ta stor plats och i andra agerar han mest bifigur. Del 2 som handlar om Rashygien var inte riktigt lika bra som de andra delarna som mest handlar om barnen som klassades som sinnesslöa och deras familjer.
Det är en skrämmande bok att läsa eftersom det här är vår historia och det var inte så länge sedan. På ett annat sätt är det fortfarande lika aktuellt, även idag fattas beslut om hur mycket det är värt att satsa på en enskild individ. Boken fick mig att tänka på alla barn och vuxna som i vårt moderna samhälle blir av med sin rätt till assistans. Frågan är väl på sätt och vis om barn med olika handikapp har det så mycket bättre idag. Givetvis placeras de inte på hem var de får tyna bort men är de verkligen inkluderade i samhället och får drägliga liv?

Läsvärd
Gick obemärkt förbi finns på Adlibris och Bokus