Glasmannen av Anders de la Motte

Lektor Martin Hill får ett erbjudande han inte kan tacka nej till. Företaget Alfacent vill att Martin skriver en bok om företaget och familjen som startade och driver Alfacent. Familjen Irving och framförallt observatoriet på Blockön har intresserat Martin sedan han var barn och att få besöka Blockön har han alltid drömt om. 

Ett lik hittas i närheten av polisen Leo Askers fars gård och på grund av hur Leos far är så blir han misstänkt. Leo har inte haft någon kontakt med sin far på många år vilket inte är så konstigt eftersom han försökte spränga henne när hon var tonåring. När Leos far Per kontaktar henne och "ber" om hjälp ser hon inget annat alternativ än att göra det. Hon vet att om polisen tar sig in på hennes fars gård kommer många att bli skadade.

Jag hade höga förhoppningar på den här boken för jag tyckte mycket om första boken om Leo Asker. Den här boken levde tyvärr inte alls upp till mina förväntningar. De första trehundra sidorna kändes som en lång väntan på att något skulle ske. När berättelsen väl kom till liv blev det lite för långsökt för min smak vilket gjorde att det aldrig blev spännande. Leo och Martin är bra uppbyggda karaktärer men den här boken föll platt för mig. Det återstår att se om jag kommer att läsa något mer av författaren.

Glasmannen är en bok med en för lång startsträcka som inte leder till något bra. Inte läsvärd

Bortbytaren av Anders de la Motte

Ett ungt par försvinner spårlöst, deras mobiltelefoner är avstängda och inget avslöjar vart de var på väg. Kvinnan i det försvunna paret tillhör en välkänd familj vilket gör att fallet får extra uppmärksamhet. Kriminalinspektör Leo Asker blir bortplockad från fallet och blir satt som chef för en enhet som ingen känner till och mest är en avstjälpningsplats för poliser som inte passar in. Leo försöker få förståelse för vad den tidigare chefen för enheten jobbade med och hon får ett udda fall i knät som verkar ha något med det försvunna paret att göra.

Det här var den bästa deckaren som jag läst i år och möjligtvis även förra året. Leo (Leonore) är en udda polis men inte så udda att det blir fånigt. Hon har en intressant bakgrund och ordentligt med skinn på näsan. Poliserna på Avdelningen för förlorade själar är så pass speciella att jag ser fram emot att få veta mer om dem i kommande böcker. Det enda negativa jag kan säga om boken är att jag måste vänta för att få läsa nästa bok i serien.

Bortbytaren är en deckare med bra uppbyggda och egna karaktärer och en spännande berättelse