Zinkpojkar av Svetlana Aleksijevitj

Titeln på boken kommer sig av att de militärer som stred och avled i Sovjetunionens krig i Afghanistan fraktades hem i förseglade zinkkistor. Det var inte ens kroppar i alla kistor som fraktades hem för i en del fall hittades inga kroppsdelar. I boken får man ta del av minnena från en del av militärerna och anhöriga till avlidna soldater. Sista delen av boken handlar om det rättsliga efterspelet som författaren drogs in i på grund av boken.

Det är en viktig bok som för fram hur de som stred sveks när de kom hem och vilket onödigt krig det var. Nu vill jag inte förringa bokens betydelse på något sätt men har man läst en bok av Aleksijevitj så känns det som att alla andra böcker av henne påminner för mycket om varandra. Alla hennes böcker som jag läst bygger till största del på andra människors minnen och berättelser. Det mest intressanta i den här boken tyckte jag var den sista delen. Att få läsa om en rättegång mot författaren och frustrationen hos en del som förekommer i boken blev det som gjorde boken läsvärd för mig.

Läsvärd.
Zinkpojkar finns på Adlibris och Bokus

100 böcker

Nu har jag läst ut Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj och det blev bok nummer 100 som jag har läst i år.
Boken är uppbyggd på samma sätt som Kriget har inget kvinnligt ansikte av samma författare. Det är många människor som får komma till tals i korta avsnitt. Det som förvånade mig mest var att det var så många som gick med på att jobba med saneringsarbetet utan att vara tvingad. Bilden som ges av människorna är att de är självuppoffrande på ett sätt som jag inte tror förekommer i vår del av världen. Det verkar inte som om de såg det som att de offrade sig själva för att rädda andra utan att det bara var deras skyldighet. Författaren är bra men jag tänker inte läsa något mer av henne för jag stör mig på att det är en så splittrad bild som hon ger. Lite känns det som om hennes böcker är tusenbitarspussel som det fattas hundra bitar av. Den här boken ger läsaren lite insikt i hur de som bor i zonen har det, hur folk evakuerades och man får man veta hur de som hjälpte till med saneringen har påverkats. Jag saknar något i boken men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Läsvärd med viss tvekan.
Bön för Tjernobyl går att köpa på Adlibris och Bokus

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

Boken ger en bild av hur kvinnorna som var delaktiga i kriget hade det och deras upplevelser. Det här är en bok som gav mig dubbla känslor. Det är intressant att få läsa om deras upplevelser och det är många som får komma till tals. Vilket är båda positivt och negativt. Ibland kände jag att jag hade velat få veta mer om personen och upplevelserna den enskilda hade. Några berättelser är bara på några rader och det känns för kort även om det bara är en kort händelse som beskrivs. På samma sätt inser jag att om varje kvinna hade fått större plats i boken skulle färre kvinnors berättelser fått plats. Det som förbryllade mig mest var nog kvinnornas vilja och envishet att få vara delaktiga och att kämpa för sitt land. Övertygelsen att deras liv kom i andra hand och att fosterlandet var det viktigaste.

En viktig bok när det gäller krig och kvinnors upplevelser och hur de behandlades efter kriget. Är man det minsta intresserad av krig så är det här en bok man bör läsa. Omdömet blir läsvärd.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Aleksijevitj finns att köpa på Bokus och Adlibris