Visar inlägg med etikett Christina Öhman. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Christina Öhman. Visa alla inlägg

Under mörk jord av Christina Öhman

 Dennis hade ett liv innan kråkorna med fru och två barn, det livet har han inte längre. Kråkorna skadade Dennis både invändigt och utvändigt. Det andra ser är hans utseende medan det som skadade honom invändigt gjort att han förlorat sin fru. Hans nya jobb är som obduktionstekniker, ett jobb som gör att han inte behöver träffa många människor. När ett lik kommer in som inte påminner om något Dennis eller hans kollega någonsin sett anar de inte vad det kommer leda till. 

Jag tyckte verkligen om första boken i den här serien. Karaktärerna i den hade känslor och en röst. I den här boken är karaktärerna platta och huvudkaraktären (?) kommer inte till sin rätt. Hon gömmer sig mest och jagar. Det händer egentligen inte så mycket och det blir lite för osannolikt/otroligt för mig. Alltid tråkigt när jag blir besviken på andra boken i en serie.

Under mörk jord är en bok där karaktärerna inte får plats utan det osannolika känns bara mer osannolikt. Inte läsvärd

Under svart himmel av Christina Öhman

 Barnen som växer upp i Skuthamn har i alla år fått höra legenden om häxan i Harrträsket. En praktisk skröna att ta till för föräldrar som inte vill att barnen går för långt ut i vattnet. En del ser det som en skröna att häxan tar offer medan andra tror på det. 

Lars är ett ensamt barn med ett undantag, i skolan har han en kompis. Skolan är även platsen han blir mobbad på och Lars har det inte lätt. En dag dyker en kråka upp och det verkar som den förstår vad Lars säger.

Jag kände varken för att läsa en deckare eller någon roman och då hittade jag den här boken. Den klassas som skräck och det passar nog rätt bra. Om man är rädd för fåglar innan man börjar läsa den här boken kan jag garantera att man inte kommer att vara mindre rädd för den när man läst ut den. Boken är udda på så sätt att man inte får veta från start vem som berättar. Nu är det inte bara det som är udda utan det mesta är just udda och konstigt på ett bra sätt. Jag gillade sättet boken är skriven på och det blir lagom obehagligt. Det här verkar vara en bokserie som jag har saknat utan att veta om det

Under svart himmel är en lagom obehaglig bok som är läsvärd