Körsbärslandet av Dörte Hansen

Som barn kom Vera och hennes mor Hildegard von Kamcke till Ida Eckhoffs gård. De kom dit som flyktingar och Ida lät dem bo i pigkammaren. Hildegard var inte en människa som visade tacksamhet och livet i gården med de två kvinnorna som inte kom överens var inte lätt. När Idas son sedan kom hem efter kriget blev det inte lättare.
Tiden har gått och Vera är numera den som bor i Idas hus och en dag står det en mor och ett ungt barn på hennes gårdsplan. Det är hennes systerdotter med son som dykt upp och behöver någonstans att bo.

Det här är en sådan bok som fångade mig på en gång. Redan på sida 9 var det inskriften på husgaveln som fångade mig.
"Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt"
På sätt och vis är huset en av huvudkaraktärerna för det är huset som binder ihop människor som annars inte skulle haft något gemensamt. Alla olika karaktärer i boken kommer till liv och sedan tycker jag att det var lite extra roligt med kängan som författaren ger till stadsbor som flyttar ut på landet. Det är lätt att ha åsikter och tro saker om människor på landet men oftast stämmer det inte.

Läsvärd
Körsbärslandet finns på Adlibris och Bokus