Inte kan man läsa ungdomsböcker när man är vuxen

För några dagar sedan så googlade jag i avsikt att hitta lite böcker som jag skulle vilja läsa. En av böckerna jag hittade på var Apelsinflickan av Lena Kallenberg. Jag läste vad boken skulle handla om och tänkte att den nog passade mig. Sedan upptäckte jag att det var en ungdomsbok och min spontana tanke blev då att jag inte skulle kunna läsa den. Tanke nummer två blev att jag var väldigt löjligt som tänkte så. Varför skulle jag inte läsa en bok bara för att den inte riktar sig till min ålder? Så jag lånade den och nu har jag läst den.

Signe och Alice har växt upp på ett barnhem, de är inte släkt men har starka band till varandra efter livet på barnhemmet. Signe är 15år när det är dags för henne att lämna barnhemmet och ta tjänst som piga. Året är 1882 och att ta tjänst som piga är något som många unga flickor blir tvingade att göra för att klara sig. Livet som piga är ett hårt slit och när det som ej borde få ske sker rymmer Signe. Alice liv har tagit en annan vändning och hon försörjer sig som prostituerad.

Det positiva med boken är att den skildrar livet för unga kvinnor som inte har familj som kan ta hand om dem eller pengar i Sverige under åren 1882-83. Det negativa är moralkakorna som serveras. Jag hade önskat en mer nyanserad bild av både Alice och Signe. Signe känns så naiv och Alice lite för orealistiskt snäll mot Signe. Slutet känns även det lite för rosenskimrande för mig men jag läser å andra sidan mest böcker var folk har ihjäl varandra på olika kreativa sätt.

Läsvärd blir omdömet för är man i rätt ålderskategori och inte har blivit cynisk av livet så tror jag att den passar.
Apelsinflickan finns på Bokus och Adlibris