I rättvisans blod av Nilla Kjellsdotter

 Nu är gränsen nådd, efter att ha blivit brutalt misshandlad av sin man inser Ulrika att hon måste fly om det inte ska sluta med att hon blir dödad av sin man. Hon packar ihop saker till sig och barnen och bär ut väskorna till sin bil. Innan hon hinner sätta barnen och sig själv i bilen blir hon slagen i huvudet. Dagen efter hittas Ulrika av en hundägare som ringer polisen. Kriminalkonstapel Mija Wadö och hennes kollegor får fallet. Ulrikas man är den som först misstänks för mordet men det visar sig inte vara så lätt att lösa fallet.

Den här boken innehåller allt som borde göra den till en bra bok men den bra berättelsen drunknar i allt annat. Om karaktärerna lyssnar på radio så skriver inte författaren just det utan det kan istället bli en lång beskrivning om hur radion ser ut, vilken kanal de lyssnar på och hur låten som spelas påminner karaktären om något som hände för fem år sedan. När karaktärerna funderar på fallet så skrivs det som att karaktärerna funderar på kvinnan som blev slagen i huvudet med ett föremål som de varken har hittat eller identifierat. Det känns även som om Mija konstant snusar. I längden så blir det helt enkelt för mycket blaj och jag hade önskat att minst hälften hade utlämnas. Slutet kändes bara avhugget samtidigt som jag var glad att boken äntligen var slut. I rättvisans blod är första delen i serien om Mija Wadö eller morden i Österbotten som serien betecknas på några ställen, jag vet inte än om jag tänker ge författaren och serien en till chans. 

I rättvisans blod hade kunnat vara en bra bok om mycket onödigt hade strukits men som den är nu är den inte läsvärd