Iris har funnits sig tillrätta på Österlen, hon trivs med sitt jobb på lokaltidningen och hennes sambo Mårten. När det visar sig att hennes dotter Rosa som bor med Iris ex man har hamnat på Maria ungdom beslutas det att hon tillfälligt ska flytta till Iris. Samtidigt som Iris har fullt upp i sitt privatliv ska hon skriva en artikel om ett familjehem som har haft ett barn hos sig i många år och nu riskerar att bli av med barnet. Barnet Max har bott i familjehemmet sedan han var några dagar gammal och nu är han fyra. Max föräldrar missbrukade båda två vilket var anledningen till att han placerades hos Amanda och Christoffer. Nu börjar Max biologiska mamma Sara få ordning på sitt liv och hon vill få tillbaka sin son. Innan det hinner gå så långt hittas Sara död av vad som verkar vara en överdos men något stämmer inte.
Det här är andra boken om Iris Lund och det räcker bra så för mig. Iris sliter ut sig på att försöka fixa åt alla. Mårten är besatt av stolar och berättelsen är ett stort nja. Jag fick inte några känslor för någon av karaktärerna utan tyckte mest att de var irriterande. Nu är det inte direkt ovanligt med kvinnor i böcker som tar onödiga risker men Iris sätt att göra saker känns så pass korkat att jag inte köper det. Den enda karaktären jag tyckte var intressant var Sara och hon dog.
Allt du inte säger är en oengagerade och otrolig bok. Inte läsvärd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar