Natriumklorid av Jussi Adler-Olsen

 

Det finns ett fall från 1988 som Marcus chefen för våldsroteln inte har kunnat släppa. En bilverkstad exploderade och bortsett från männen som jobbade där så dog ett barn. Mamman till barnet kom aldrig över händelsen och 2020 väljer hon att hänga sig på sin egen 60 års dag. En konstig detalj med explosionen på bilverkstaden var att det hittades en hög med salt som ingen kunde förklara. Saltet blir en ledtråd för avdelning Q och de börjar undersöka andra dödsfall.

Böckerna om avdelning Q med Carl, Rose,Assad och Gordon har alltid vara spännande och bra böcker. Den här är också bra men når inte upp till nivån av de första böckerna. Assad har bleknat i takt med serien och jag känner att det är något som fattas i de senaste böckerna. Morden är otäcka och de skyldiga är inte några trevliga personer men de som mördas är inte några änglar. En bok om avdelning Q ska man inte kunna lägga ifrån sig men det hade jag inga problem med att göra med den här.

Läsvärd. Natriumklorid är spännande men karaktärerna har tyvärr bleknat i takt med varje bok