Brända brev av Dan T. Sehlberg

Strax innan Niklas ska köra sin fru till Arlanda har de ett stort bråk. Bilresan genomför de i tystnad och när Eva lämnar Sverige för ett yogaläger i Indien så har de inte blivit sams. Planet Eva färdas i störtar och när Niklas får veta det går han sönder. När Niklas får veta att det förekommer att personer som upplever en katastrof skriver en sista hälsning blir han övertygad om att Eva hann göra det på planet. Att få tag på hennes sista hälsning blir det viktigaste i hans liv.

Första tanken jag fick var hur många det egentligen är som har någon penna på sig i dag. Och varför skulle någon skriva något förhand istället för att försöka få iväg ett sms. Sedan funderade jag också varför Niklas knaprar slumpmässigt antal zoloft hela tiden. Hade det handlat om benzo så hade det känts lite mer logiskt. Att boken fick mig att fundera över det var det enda positiva med boken. Sättet som olyckor hänger ihop kändes lite för långsökt även för mig och Niklas blev jag mest irriterad på. Till stor del beror det nog på att jag inte ser logiken i att jaga en möjlig sista hälsning eftersom budskapet ändå lär vara något man själv kan räkna ut. Nu tror jag inte att det är så många som i en sista hälsning skriver att de är förbannade på någon utan det lär snarare handla om vilka personen älskar och att den är ledsen över att lämna dem. Jag förutsätter att de flesta kommer att tycka att den här boken är fantastisk eftersom det nästan alltid är så när inte jag gillar en bok alls.

Inte läsvärd. Tramsig historia och för långsökt

Brända brev finns på Adlibris och Bokus