Easy Rawlins gör sitt bästa för att leva ett stillsamt liv med sin fru, sin dotter och fostersonen år 1956. Han äger flertalet fastigheter men det är något som ytterst få har vetskap om. Inte ens Regina Easys fru vet hur hans ekonomi ser ut. En dag dyker polisinspektör Quinten Naylor upp hemma hos Easy och Easy vet att det innebär att polisen behöver hans hjälp igen. Easy kan röra sig fritt och få veta saker som personer aldrig skulle berätta för polisen och det gör honom till en viktig tillgång. Tre mörkhyade kvinnor har blivit mördade och det som de har gemensamt är att de var partyflickor.
Jag börjar med det positiva och det är mordhistorien. Det negativ är språket i boken, jag förstår att det ska vara gatuslang i varje dialog men nej jag orkade inte med det utan irriterade mig hela tiden. Här kommer ett exempel
" De e ju fan, sa jag. Ursäkta mej, men ja måste nog ta mej en öl om ja e tvungen att lyssna till de här"
Att Easy våldtar sin fru i början av boken gjorde inte direkt att jag fick ett positivt intryck av boken från start. Orkar man med språket och kan försöka tänka att det ska vara 1956 så tycker jag att man kan ge boken en chans.
Inte läsvärd för jag klarade verkligen inte av språket. Misstänker att det hade fungerat bättre för mig på engelska
Vit fjäril verkar inte gå att få tag på ny längre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar