Ulrikas liv går ut på att ta hand om sina tre söner och sin man. Maken är som ett stort hjälplöst barn och om inte Ulrika stryker hans skjortor eller gör i ordning frukost åt honom går han ut utan att ha ätit frukost och iklädd en skitig t-shirt. Ulrikas enda glädje i livet är att äta och det är något hon ägnat mycket tid åt. Överätningen har gjort att hennes kropp har blivit en skyddande barriär mot livet och en dag blir allt för mycket. Hon lämnar sina tre barn lekandes tar sin väska och går ut genom dörren och flyr från sitt hem.
Jag trodde att det här skulle vara en lagom söt bok som skulle vara trevlig att läsa som omväxling till deckare. Så söt är den inte och det är för mycket upprepningar. Författare som har för många upprepningar i sina böcker får mig att antingen tro att författaren har väldigt dåligt minne eller att författaren inte tror att läsarna kommer ihåg något som de läser. Det blev även väldigt tjatigt med Ulrikas vikt, det hade räckt att en gång skriva att hon väger/vägde 143 kg. Om boken ska handla om en person som tappat bort sig själv och jobbet med att hitta sitt nya jag så blir det ännu mer ologiskt att konstant belysa vikten. Det känns inte som att siffrorna som vågen visar borde vara det viktiga utan Ulrikas sätt att hantera sveken och bearbeta det förgångna.
Läsvärd blir betyget för bitvis gillade jag boken även om den även irriterade mig.
Det krävs tusen vackra ord finns på Adlibris och Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar