Den första kvinnan som blev attackerad lyckades ta sig lös men de andra kvinnorna hade inte samma tur. De fick genomlida vad gärningsmannen hade tänkt sig och minnet av vad de genomlidit får de leva med. Den första kvinnan som inte lyckades ta sig fri hittades av en slump och tur var det för annars var det inte säkert att hon hade klarat sig med livet i behåll. Polisen ser det först som en enskild händelse men sedan blir det tydligt att det inte kan se på det på så sätt.
Det här är andra boken om Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp och tyvärr måste jag säga att den inte är bättre än första boken utan sämre. Karaktärerna känns platta och ointressanta och en bok blir inte bra bara för att händelserna i den är otäcka.
Inte läsvärd.
Vita vrister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar