Elsa Brändström var en person som jag aldrig hört talas om. Hon föddes 1888 i Sankt Petersburg, föräldrarna var svenska och återvände till Sverige efter några år. Efter ytterligare några år utsågs Elsas far till svensk minister i Ryssland. Elsa stannade kvar i Sverige och fortsatte sin utbildning och flyttade sedan till sin familj i Sankt Petersburg. Efter en tid i Ryssland inser Elsa att hon vill göra något för de som har det sämre och hon är med och grundar Svenska föreningen i Petersburg. Det blir starten på allt hon kommer att göra för de som har det svårt.
Hur Röda korset kom till och vad de gjorde under första och andra världskriget får man även läsa i boken.
Utöver det presenteras andra människor och deras upplevelser och mycket mer. Att nämna allt går inte.
Jag har inga problem med att erkänna att mina kunskaper om första världskriget var bristfälliga och nu känner jag att jag vet lite mer. Boken är intressant mycket tack vare att jag visste så lite om allt som tas upp i den. I några kapitel var det lite för många namn och uppräkning av deras släkt för att jag skulle finna det intressant men det är enda kritiken jag har. Nu trodde jag att boken i huvudsak skulle handla om personer som suttit i fångläger i Sibirien. Riktigt så är det inte och det visar bara att det inte alltid går att lita på texten som presenterar en bok.
Läsvärd
Det är vår och jag lever ännu finns på Adlibris och Bokus
Låter som en väldigt intressant bok!
SvaraRaderaDet var den
Radera