Sidor

Fattiga som de voro. Berättelsen om Stor-Nila, Lill-Docka och andra människor i Lappmarken under 1800-talet av Birger Ekerlind

Stor-Nila och Lill-Docka gifte sig 1846 på vintermarknaden i Lycksele. De levde som andra samer och flyttade med sina renar. Renarna de ägde räckte för att ge dem försörjning även om det på intet sätt var ett lätt liv. Det hela ändrade sig drastiskt 24 november 1848 när Stor-Nila och en man vid namn Sven Sjulsson blir osams. Deras bråk slutar med att Sven blir allvarligt skadad och värre kommer det att bli.

Boken är intressant för att man som läsare får följa personer som har levt. Däremot har jag väldigt svårt att förstå varför författaren hittar på händelserna som skildras på sidorna 60-61. Det är inget som bidrar till historien/boken och jag har svårt att se varför man väljer att hitta på något sådant. Hade jag på något sätt varit släkt med den namngivna personen som blir utsatt för händelsen i boken så skulle jag inte ha varit glad. Jag har inga problem med att man skriver en bok om personer som har levt och broderar ut deras liv lite men då brukar det i vanliga fall inte handla om några stora händelser som kan påverka en människas liv.
Om jag ska bortse från den stora invändningen som jag har så uppskattade jag ändå boken. Stor-Nila och Lill-Dockas liv var en lång kamp och sättet det hela slutade på är bara tragiskt

Läsvärd
Fattiga som de voro verkar inte gå att få tag på ny längre

5 kommentarer:

  1. Sitter och googlar Stor-Nila som var min farmors farfars farbror och nog upprör det alltid att författaren tar sig frihet att lägga till sådana hemskheter helt ur tomma intet. Deras liv var tufft och fascinerande och tyvärr är det inte bara en som ser en möjlighet både att profitera och smutsa ned på samma gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår helt att det inte är roligt när människor hittar på händelser om ens släktingar. Att visa respekt för de döda och de levande borde inte vara så svårt

      Radera
  2. Varför tror du att det är påhittat? Och varför är det fel att ta med en kvinnas situvation, speciellt en fattig same och Stor-Nilas kvinna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Första fråga är det lätt att svara på. Författaren skriver själv att han har hittat på händelsen. Inte sjutton har jag skrivit att det är fel att ta med en kvinnas situation. Hur du lyckas få det till det övergår mitt förstånd. Det jag har invändningar emot är att författaren hittar på en traumatisk händelse som inte har hänt. När man väljer att skriva en bok om människor som har levt ser jag det som att författaren har vissa rättigheter att brodera ut men det finns gränser.

      Radera
  3. Tack för fina omdömen om boken och diskussionen om den påhittade händelsen! Låt mig förklara hur jag tänkte om den senare.
    Jag skrev boken efter en mycket omfattande research. Cirka 75 procent av innehållet är dokumentärt och resten broderat/påhittat för att få en sammanhängande berättelse. Jag funderade givetvis mycket när det gäller den påhittade händelsen.Skälet var att jag ville understryka hur ensam och utsatt Lill-Docka måste ha varit under Stor-Nilas långa fängelsevistelser.
    Ett berättartekniskt problem var att det fanns och finns hur mycket information som helst om honom men nästan ingenting om henne. Jag försökte verkligen leva mig in i hennes situation och utgick ifrån att händelsen mycket väl kunde ha inträffat. I dag skulle jag resonera på ett annat sätt och försöka skildra hennes utsatthet på ett annat sätt.
    Till saken hör att jag själv är släkt med Stor-Nila, den manlige huvudpersonen. Däremot finns mig veterligen inga nu levande släktingar till Lill-Docka. Jag var väldigt noggrann med att försäkra mig om detta innan jag konstruerade händelsen. Det är inget försvar, utan jag respekterar de kritiska röster som har skrivit i denna blogg.
    Samtidigt gläder jag mig åt att boken har fått så gott mottagande. Både första och andra upplagan är sedan länge slutsåld, men den finns även nytryckt i pocketvolymen "Fjäll i förvandling". Den innehåller de böcker jag kallar en trilogi: Fattiga som de voro, Separatorn och De tvångsförflyttade. Läs gärna mer om böckerna på min hemsida!
    Med vänliga hälsningar
    Birger Ekerlid

    SvaraRadera