En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

Jag får börja med att skriva att jag aldrig direkt har lyssnat på Jasons musik och visste inget om honom när jag valde att läsa den här boken. Att jag valde att läsa den hade enbart att göra med att jag kände för att läsa en självbiografi. Mina förhoppningar på boken var låga men jag blev positivt överraskad.
Det handlar inte så mycket om Jasons liv nu utan det är mer en bok om jakten på att förstå sitt ursprung och vad som har gjort honom till den han är. Det är inte en massa namedropping eller en lång uppräkning av alla kvinnor han träffat och på så sätt sticker den ut ordentligt från andra musikers biografier som jag har läst. Den här boken visar en människa av kött och blod som påverkats av vad hans anhöriga varit med om och rasismen han själv mött. Utöver det så fick jag lära mig ett nytt uttryck, jag hade aldrig hört begreppet food-desert tidigare.
Nu har jag ingen aning om hur det är att vara mörkhyad men jag har ändå lite svårt att acceptera att många mörkhyade har det ekonomiskt svårt i Amerika på grund av att deras släktingar var slavar och att de har formats till att vara undergivna. Det köper jag helt enkelt inte och det känns som ett sätt att lämna ifrån sig makten över det egna livet. Alla människor föds med olika begränsningar i livet men att ursäkta att man inte gjort/gör sitt bästa för att skapa sig ett bra liv med att det längre tillbaka i ens släktträd fanns slavar känns bara som ett svepskäl. Jag är nog mer inne på att människor får och ges olika förutsättningar beroende på hudfärg, var man växer upp, egna drivkraften och människorna man har runt sig under uppväxten.

Det är en läsvärd bok och den väckte en del funderingar hos mig.
En droppe midnatt finns på Adlibris och Bokus