Hemmet av Mats Strandberg

Motvilligt återvänder Joel till staden där han växte upp. Enda anledningen till att han återvänt är att hans mor Monika som lider av demens blivit sämre. Hon kan inte längre ta hand om sig själv och enda lösningen Joel ser är att flytta in/hem till henne i väntan på en ledig plats på demensboendet Tallskuggan. När det blir en ledig plats på boendet ser Joel det som ett slut på sitt ansvar för sin mor. Det blir inget slut utan det blir bara starten på mer oro. Ibland vet han inte om det är demensen som förändrat Monika så mycket eller om det är något annat.

Det här känns som en bok som alla läst och alla skrivit om och jag tror att faktumet att jag sett många göra det har gjort att jag inte haft någon lust att läsa den. Inte helt logiskt men för omtalade/omskrivna böcker gör mig mindre benägen att läsa dem. Nu läste jag den i alla fall.
Det är lite spännande händelser i den och relationerna mellan de olika personerna är intressanta men jag har svårt att köpa det som händer. En del författare får mig att tänka att det som händer kanske är möjligt men tyvärr kände jag inte så för det som händer i den här boken. Det gör inte boken dålig på något sätt utan den passade bara inte mig helt perfekt.

Läsvärd är den oavsett om jag inte riktigt trodde på allt.
Hemmet finns på Adlibris och Bokus