Gick obemärkt förbi av Ingrid Hedström

Nu har jag suttit och funderat en stund över hur jag kan skriva något om den här boken utan att avslöja för mycket av den. Det är ovanligt svårt men jag gör ett försök.

Gösta Lidelius är präst i Ore församling året 1935. Av sin kyrkoherde får han i uppdrag att besöka Signe Spjuth som vid 18 års ålder fick en son. Anledningen till besöket är att skriva ett utlåtande om pojken så att han hamnar på en sinnesslöanstalt. Pojken har hunnit bli sex år gammal och alla i familjens närhet menar att det bästa för honom är att hamna på anstalt. Gösta Lidelius delar vid den här tiden åsikten att barn med speciella behov har det bättre på en anstalt var det finns personal som är vana vid dessa barn. Den åsikten ändrar han dock med tiden.

Jag kände att den här boken var lite ojämn, det är en rödtråd genom boken och det är Gösta Lidelius. I en del delar av boken får han ta stor plats och i andra agerar han mest bifigur. Del 2 som handlar om Rashygien var inte riktigt lika bra som de andra delarna som mest handlar om barnen som klassades som sinnesslöa och deras familjer.
Det är en skrämmande bok att läsa eftersom det här är vår historia och det var inte så länge sedan. På ett annat sätt är det fortfarande lika aktuellt, även idag fattas beslut om hur mycket det är värt att satsa på en enskild individ. Boken fick mig att tänka på alla barn och vuxna som i vårt moderna samhälle blir av med sin rätt till assistans. Frågan är väl på sätt och vis om barn med olika handikapp har det så mycket bättre idag. Givetvis placeras de inte på hem var de får tyna bort men är de verkligen inkluderade i samhället och får drägliga liv?

Läsvärd
Gick obemärkt förbi finns på Adlibris och Bokus