Ibland får lånetiden styra

mosippa

I min senaste hög från biblioteket var det två böcker i serien om Cato Isaksen. Nu visade det sig att lånetiden på den ena boken var rätt kort, givetvis var det den senare delen i serien. Det gjorde att valet blev rätt lätt när det var dags att välja vad jag skulle läsa.

Valet blev Mörkermannen av Unni Lindell.
Britt Else Boberg lever ett lugnt liv i sin lägenhet. Kontakten med andra människor är på ett minimum, den enda hon egentligen pratar med är en äldre kvinna som bor på ett äldreboende. Senaste tiden har hon börjat fundera över om det är så att en person från det förflutna har hittat henne. Hennes känsla visar sig vara rätt och det leder till hennes död.
Cato Isaksen med kollegor kallas till en lägenhetshus var folk har sett hur en man knuffat en kvinna från en balkong. Kvinnan identifieras som Britt Else Boberg och känslan som utredarna får är att det är någon underligt med henne.

Jag får lov att säga att Cato Isaksen inte är lika mycket av en skitstövel som han är i de första böckerna. Hans karaktär har tagit lite av ett steg tillbaka och Marian Dahle får mer plats. Nu är hon också lite av en skitstövel men hon tillför nytt blod till serien. Den här boken var lite för krystad för min smak men jag fortsatte ändå att läsa.

Läsvärd
Mörkermannen finns på Adlibris och Bokus