På grund av lite olika omständigheter är Torunn kvar på släktgården Neshov. I grisstallet har det hänt en tragisk händelse och det är Torunn som upptäcker det. Plötsligt blir det hon som måste ta itu med allt och livet skiljer sig markant från livet hon hade i Oslo. Livet är fyllt med måsten som hon inte alls är säker på att hon ensam vill ha ansvar för.
Vila på gröna ängar är en direkt fortsättning på Eremitkräftorna så för att undvika att berätta för mycket finns det inte mycket att skriva. Efter att ha läst trilogin känns det lite sorgligt att lämna karaktärerna. Jag hade velat veta hur det gick för Torunn och de andra.
Jag kan rekommendera hela trilogin. Det är fina personporträtt och karaktärerna väcker känslor.
Läsvärd
Fler åsikter om Vila på gröna ängar går det att läsa här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar