Dykvinnan av Joyce Carol Oates

M.R Neukirchen är en lyckad kvinna, hon är rektor för ett prestigefyllt universitet. Hennes sätt att hantera kollegor, studenter och viktiga personer i samhället är uppskattat. Genom en avstickare under en resa hamnar hon i området hon växte upp. Väl där dyker minnena upp av hur hennes mor lämnade henne att dö i flodkantens dy. Allt det som hon inte tänkt på under många år flyter upp till ytan. Hur hon hade det i sitt fosterhem och hur uppväxten hos adoptivföräldrarna var.

Jag har läst andra böcker av Joyce Carol Oates och en av böckerna jag särskilt minns är Foxfire. Tidigare så har jag bara läst böcker av författaren på engelska och uppskattat dem. Nu läste jag den här boken på svenska och jag vet inte om översättningen är dålig eller om det är själva berättelsen som inte faller mig i smaken. Den här boken är rörig, ordentligt rörig. Den hoppar fram och tillbaka i tiden och så länge som den bara hoppar från barndomen till nutid så är det inga problem att hänga med. Men när man läser och plötsligt inte vet om hon beskriver händelser i nutid eller saker som hände för två veckor sedan så blir jag förvirrad. Inte blev det lättare heller av att inte veta om det huvudpersonen gör/beskriver är verklighet eller fantasi/psykos.

Enda omdömet jag kan ge är inte läsvärd.
Fler åsikter om boken går det att läsa här och de är säkert mer positiva.