I boken dagbok från kvinnofängelset får man följa Lillemor Östlin under en fängelsevistelse på Ljusdalen och Hinseberg. Det är vardagen i fängelset som hon för fram och det känns även som om hon med boken vill starta en debatt om hur saker sköts i fängelser. Boken visar på de små glädjeämnena och tar även upp maktlösheten som fångar känner av. När regler inte känns rimliga och fångar gör sitt bästa för att kringgå dem.
Boken fick mig att både le och ibland bli irriterad över kränkande behandling utan syfte som fångar utsätts för. Givetvis så ska ett fängelsestraff vara just ett straff men onödigt grundliga kroppsundersökningar och annat kränkande finns det ingen anledning till. Det verkar även väldigt fånigt att försöka styra fångars rökvanor in absurdum. Istället för att leta efter fimpar och cigg känns det rimligare att lägga tid på att samtala med fångar och försöka ändra deras attityder så att de inte kommer tillbaka.
Läsvärd.
Fler åsikter om boken
Finns som Mp3 bok på bokus och Adlibris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar