Ester Nilsson får frågan om hon vill hålla ett föredrag om konstnären Hugo Rask och hon tackar ja till uppdraget. En tid innan föredraget börjar hon fördjupa sig i personen Hugo Rask och hans konstnärskap. Under arbetet blir hon mer och mer intresserad av människan Hugo och skapar sig en bild av vem han är som person. Efter föredraget ger Hugo Ester beröm för hur väl hon förstår honom och i den stunden är hon fast.Jag hade väldigt svårt för språket i boken de första hundra sidorna men sedan kom jag in i den. Jag fortsatte tycka att språket är onödigt högtravande men blev som sagt van. På ett sätt är det en rätt intressant bok och på ett annat sätt kände jag att det mest var trams. Jag har svårt att se att en vuxen kvinna kan vara så självutplånande och naiv men det är kanske möjligt.
Boken får omdömet läsvärd med viss tvekan
Manne Johansson (pseudonym?) har nyligen utkommit med en parafras på "Egenmäktigt förfarande".
SvaraRaderaÄntligen får vi läsa Hugo Rasks, alltså mannens, version av det som den s.k. Föredragshållaren upplevde som en relationshistoria. Johanssons parafras innehåller mycket humor och många tänkvärda reflektioner. Jag njöt hela vägen från prolog till epilog, som i sig är mycket läsvärd och tänkvärd. Språkbehandlingen är dessutom mycket bra och för berättelsen framåt. Läs den!