Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris

När de boende i Slovakien 1942 får veta att varje judisk familj måste lämna över ett barn på minst 18 år för arbete åt den tyska staten beslutar sig Lale för att anmäla sig. Hans äldre bror Max har fru och två små barn medan Lale är singel. Efter att ha blivit transporterad i en boskapsvagn kommer tåget fram till Auschwitz-Birkenau. Lale hamnar i Block 7 och kommer där att dela en säng med tre andra män. Lale träffar Pepan som är Tätowierer och får erbjudandet att hjälpa honom med att tatuera in nummer på människorna som kommer till koncentrationsläget. När Lale får veta att han ska tatuera kvinnor känns det som en omöjlighet men han inser att det inte finns något alternativ om han vill överleva. En av kvinnorna som han tatuerar gör att det känns som om att hans hjärta ska stanna samtidigt som det känns som om det slår för första gången. Hennes namn hinner han inte be om men han glömmer henne inte.

Det här är en bok som jag hade läst mycket positivt om och efter att ha läst den förstår jag hyllningarna. Att kärlek kunde finnas under de fruktansvärda förhållandena som människor levde i ser jag lite som ett mirakel. Det som jag uppskattade mest med boken är att det känns som om Lale inte hade något behov av att släta över vad han och andra gjorde för att överleva. Att överleva var ett pågående arbete varje dag och inget som någon kunde ta för givet. Författaren är skicklig på att skildra hemskheterna och förmedla att det var deras vardag på ett sätt som gjorde att jag som läsare kunde ta in det men ändå inte riktigt kunde greppa allt hemskt.

Läsvärd. En viktig skildring om hemskheter och hoppet som kärleken tänder.
Tatueraren i Auschwitz finns på Adlibris och Bokus