Så har jag läst del sex i serien det stora århundradet.
I de tidigare böckerna har man mest fått följa Lauritz barns liv och äventyr. I den här boken är det däremot Oscars barnbarn som är huvudpersonen. Det är Erics liv från 1953 som man får följa och det mesta är sett genom hans ögon. Det skyddade liv han växt upp med varar inte för evigt när familjen Lauritzens pengar inte räcker för evigt.
Det var rätt mycket som irriterade mig i den här boken. Känslan jag har är att en hel del saker jag hade velat veta som läsare ges ingen förklaring. Ett exempel är att jag hade velat få veta varför Lauritz son Henning inte är kvar hos sin mor. Hur fick släkten veta att Lauritz hade ytterligare en son? Varför släpper Guillou helt hur det gick med Rosa och Johanne, helt släpper han nog inte det om jag ska vara ärlig men några korta meningar räcker inte för att stilla min nyfikenhet. Sedan blev jag mest bara irriterad över "breven" från 1968 som dyker upp lite överallt. De gav mig mest en känsla av att han i nästa bok tänker hoppa till 70-talet. Har man läst Ondskan så kan man skippa en bunt sidor i den här boken.
Den här var faktiskt inte bra alls och jag känner inget behov av att läsa del sju om det kommer ut en del sju.
Inte läsvärd
Äkta amerikanska jeans finns på Adlibris och Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar